fredag, maj 28, 2010

Svensk BNP-tillväxt 3 % och 30 miljarder plus i statsbudgeten

SvD rapporterar idag att Sveriges BNP-tillväxt är 3 % och statsbudgeten uppvisar ett överskott på 30 miljarder kr för april. Detta sker i samband med den värsta ekonomiska kris som drabbat världen sedan 1930-talet. Något måste alliansregeringen ha gjort rätt.

Per Altenberg och Rasmus Jonlund skriver om den urstarka svenska ekonomin. Fredrik Antonsson bekriver hur kurvorna pekar åt fel håll, ur socialdemokraternas perspektiv.

5 kommentarer:

Lars-Erick Forsgren sa...

Visst, rent kameralt har Alliansen/Borg skött sig ganska bra.

Men det finns annat viktigt här i världen.
Påminner om detta i denna text, som emanerar från den liberale veteranen HANS LINDBLAD.

http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2010/05/bloggaren-populisten-fragar-i-en.html

Det är ett ideologiskt och historiskt perspektiv på liberalismen vs nykonservatismen.

Mark Klamberg sa...

För en socialliberal måste det vara självklart att statens finanser ska vara i ordning. Om man inte har en god kamrer så kan det gå som i Grekland.

Lars-Erick Forsgren sa...

Men Mark då.
Självklart är det viktigt med en bra kamrer.
Men dessutom måste det finnas värderingar i politiken, som inte bara innebär ett kamrerstänkande.

Det kallas att göra politiska prioriteringar.

Läste du inte Hans Lindblads text på min blogg innan du skrev din replik?

Mark Klamberg sa...

Lars-Erick,
Jag läste Hans Lindblads text, men jag är osäker i vika delar den ska uppfattas som en kritik mot alliansregeringens ekonomiska politik.

Lindblad verkar ju exempelvis anse att det är rimligt att ställa motkrav i både socialtjänst och socialförsäkringar.

Lars-Erick Forsgren sa...

Lindblad betonar i sin text att om fokus ligger endast på ekonomin så tappar man bort det för svensk liberalism viktigaste perspektivet, människovärdet. Det som styrde fp intill för sådär tio år sedan. Och då hamnar man lätt i nykonservatism.

Men visst kan man ställa motkrav, dock betonar Lindblad (med referens till E Beckman) att de ska vara rimliga (små) för att inte motverka syftet. Och att kravställandet inte får vara ett självändamål, vilket det förefaller vara för t ex Johan Pehrsson. (Detta sista är ngt som jag inte inkluderade i denna bloggpost,texten blev nog lång ändå, men som Hans L inte sticker under stol med.)